01 - Om mig
Bästa L & Jag, sleepoverparty i 5-6årsåldern? Nytt sleepoverparty i helgen, nu i 23-24års åldern!
Jag har alltid trott att Governor Andys låt gick "1987 - hon är alltid bäst!", när den egentligen går "19 till 7, hon är alltid bäst". Men eftersom det här inlägget ska handla om mig tycker jag vi kör på det jag trodde han sjöng istället för realiteten.
Vi tar det från början.. -87 kom jag till världen, ganska tidigt på året. Eftersom jag alltid älskat att vinna har jag alltid skrutit om att jag är äldst. T ex trackade jag Danijela, som fyller år i augusti, genom att lära mig att på bosniska säga "Du är inte 18!". Hade massa djur, bland annat en dvärghamster som hette Chip. Linas hette Albin. En gång tänkte vi att de skulle leka med varandra. Det ville inte Chip och Albin... Sen snurrade skolåren förbi ganska fort. Mötte sköna (och märkliga) människor på vägen. Blev kär för första, och andra gången. Flyttade hemifrån, in i en studentkorridor och började på universitet. Träffade fina, fina vänner, som kom att bli mina bästa. Bakade bullar i skurhinkar, bråkade som syskon, trillade på is, tårar föll, och skrattet ljöd, och visslingarna lät över hela Tybble när Sexy back, som bodde i korridoren ovanför, gick ut genom ytterdörren. Jag fick mitt drömjobb. Jag mötte the love of my life och blev sambo på prov. Sen blev vi sambo på riktigt, men det tog emot att flytta ifrån de finaste människorna jag vet, mina korridorstjejer. Fick ett till jobb. Flyttade till Köpenhamn. Blev sambo igen, men nu med Tove och Stina i en lägenhet med stora potential. Skrubbade, målade och flyttade in i en riktigt prinsesslägenhet med högt i tak och vita väggar. Men jag trivdes aldrig, det kändes aldrig som hemma. För hemma är där hjärtat är och mitt hjärta är redan delat och fanns i både Örebro och Skåne. Men inte i Köpenhamn. Flyttade tillbaks till Örebro och den ena delen av hjärtat. Flyttade sen igen, för nytt jobb, och där bor jag nu. Trivs med jobb. Trivs med kärleken. Trivs med allt, utom att Skåne och Örebro är så fasligt långt bort.
Det är jag. I korta drag. Eller som min bror skulle säga: "Var du tvungen att skriva en hel uppsats?". Ja.
