pimimim

Jag tänker för mycket, och oroar mig därmed också för mycket. Alla runtomkring säger "Men det är inte ditt problem, det behöver ju inte du bry dig om", men ändå spinner tankarna för fullt och jag vill försöka lösa. Som exempelvis så har jag varit inbokad på en klinik på måndag nästa vecka, trots att jag slutar på fredag. Lyckades ordna det idag, när schemaläggaren kom tillbaks från semestern, som tur var. Så nu är det ordnat. Sen var det en patient som fått en felbeställning, där både jag och Line har ringt runt idag och försökt lösa det. Jag var inne på min jobbmejl precis och hade fått besked om att det var löst. Också en lättnad.

Jag måste sluta tänka så mycket. Ibland måste man bara se till sitt eget bästa, inte alla andras.