pimimim

Det är svårt att avgöra vad som är "för privat" för att dela med sig av i bloggen. Att blogga är lite som terapi för mig, jag skriver av mig om allt möjligt, dag efter dag. Så när något väldigt privat och jobbigt inträffar så vill jag såklart skriva ner mina känslor. Idag har jag gjort det, men inte i bloggen. Jag skrev flera sidor i ett block om vad som inträffade i september.

Anledningen till att jag inte skrivit ner det i bloggen är att jag inte har någon aning om vem som läser min blogg. På min förra blogg visste jag att det var ca 30 personer som läste den varje dag, men jag visste inte alls vilka dessa trettio läsare var. Idag vet jag inte hur många som läser den eller vilka.

Jag har så många ord som vill fram, så mycket att säga. Trots alla tankar och minnen jag printade ner på text i mitt block imorse, så finns det inget slut på allt.

--

Du var en ängel vi hade till låns
men himlen ångrade sig.
(...)
Åh, det finns inga ord som beskriver
hur saknad du är
saknad du är.
- Nilla Nielsen