13.37 Åldersnojja

Jag har precis fyllt 23. Jag gläjdetjöt som ett barn när klockan slog över midnatt natten till min födelsedag. P frågade mig hur jag kunde tycka det var så kul att fylla år, eftersom jag redan fyllt år 23 gånger. Just det. Bara 23 gånger. Det är därför jag tycker det är så kul. Det är MIN dag. Jag får bestämma käk och vad vi ska göra och allt, precis allt. Jag gillar att fylla år för att jag blir lite äldre och för att det är kul.

Just precis därför förstår jag inte att halva befolkningen just nu går runt med åldersnojja. Kikar in på bloggar så som Vimmelmamman och reagerar över följande inlägg. Hon påpekar att hon skulle kunna vara Joel Kinnamans mamma. Då undrar jag hur hon tänker eftersom Joel är 30, hon 43. Hon skulle alltså vara 13 vårar när hon ploppade ut Kinnaman? Lite ofattbart skulle jag vilja säga.

Och Hibbs då, för att inte tala om denna Anna Hibbs! I hennes inforuta står att läsa: "Ålder: 23 (Försöker fortfarande komma undan med 22)". Sen när blev det jobbigt att vara 23? Sen när måste man försöka komma undan med 22 fortfarande? Åldersnojja i den åldern måste räknas till det mer onormala.

Jag är så jävla nöjd med att vara 23, jag längtar redan till min 24:e födelsedag. Jag är glad att jag sluppit åldersnojjan fram tills nu och jag hoppas inte den kommer att dyka upp inom en snar framtid. Jag är fortfarande ett barn och jag är glad att jag funnit en sambo som är precis likadan. Som P nyss nämnde från sin plats i soffan - "du och jag - vi är helt onormala". Häromdagen pratade vi i telefon och förde hela samtalet på stockholmska. Utan att skratta. Bara för att det var kul. Bara för att vi är som vi är. Barnsliga. Utan åldersnojja. Och jävligt lyckliga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0