pimimim

Vi satte oss framför filmen 2012 igår och väntade oss en kanonfilm, eftersom den blivit höjd till skyarna och extremt hyllad. Förväntningarna var höga. Vad får vi då se? Jo, en "pappa-har-bara-lite-ont-i-ryggen"-film*! Det var flera dåliga repliker i filmen, som när ett par står i en mataffär och mannen säger "Jag tycker vi börjar glida ifrån varandra, det känns som om det finns en spricka mellan oss". Och just då spricker jordytan och en spricka uppstår, bokstavligen, mellan dem. Eftersom han menade metaforiskt blev det hela väldigt.. weird och osannolikt. Det var flera patetiska scener, som när helikoptrar flög förbi med elefanter hängandes under sig. Det finns tusentals bättre domedagsfilmer, så även om denna hade enormt fina scener, så krävs det en bra historia för att allt ska hänga ihop. Och bättre repliker.

* Uttrycket "Pappa-har-bara-lite-ont-i-ryggen"-film myntades när jag och Ida tittade på en film med Harrison Ford där han först blev rejält slagen, sedan trillade ner för två våningar i ett hus och sen fick en stock över sig. Två sekunder senare rusade han mot sina barn utan att halta. När de kramade honom grimaserade han knappt. Därav "Pappa-har-bara-lite-ont-i-ryggen". Totalt overkligt alltså, Ford borde varit död vid det laget.