pimimim

Tjugotvå (snart tjugotre) jular har jag spenderat hemma hos mor och far med syskonen nära, med traditioner som inte får ändras på. Jag minns när de mörkgröna, gamla kopparna försvann från vår stuga av mystisk anledning. De där kopparna som vi varje julaftonsmorgon druckit varm choklad ur. Då bröt helvetet lös. Nu har vi nöjt oss med att dricka varm choklad ur andra muggar, men resterande traditioner står kvar och de håller vi benhårt på. I år ska P fira jul med oss för första gången. Det känns pirrigt, annorlunda och alldeles underbart. Att han ska få vara med och se våra traditioner, bli en del av dem. Det känns konstigt att han ska vara där, men samtidigt helt rätt. Känslan är svår att beskriva.

Nästa år kommer jag fira julafton i Värmland. Efter 23 år kommer traditionen med Skåne varje julafton brytas. Det känns helt sjukt och jag är inte riktigt mentalt förberedd än, men å andra sidan.. det är ett helt år kvar. Och jag tror att det kommer bli fint det med.