Höstförkylning

Höstens första förkylning har slagit ut mig rejält. Tur att jag har världens bästa som kokar té, hämtar filtar och tar hand om. Fast när jag låg ynkligt i soffan och ropade "kan du blöta en handduk med iskallt vatten och lägga på min panna?" så sa han nej. Typiskt. Just därför önskar jag att mamma vore här istället, nu saknar jag familjen lite extra.

Men du är bra ändå, älskling. Hur bra som helst!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0