Att trappa ner

Jag tackade just nej till ett roligt, spännande frilansjobb. För första gången var jag tvungen att säga att tiden inte räcker till, och inte heller orken. Usch vad svårt det var, men just nu känns det som det bästa. För om jag inte kan lägga hela min själ i det blir jag ändå inte nöjd med resultatet jag lämnar ifrån mig och då är det inte värt det.

- Att försöka bryta prestationsångesten och komma en liten bit från "duktig-flicka-syndromet".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0