pimimim

Scholl! Fint ska det va´!

Kärlek. My santa.

Jag har turen att ha flera bästa vänner. Och de är de bästa i världen.


Lina, min äldsta och bästa och allra finaste vän.


Herrman, Jullan, Mallan, jag och Idisss.


Idisss, Löfgren, Mallan och jag.


Min bästa vän och finaste kärlek.



Idisss och jag i världens bästa korridor,
på den tiden det begav sig.

Han.
Han är kärlek för mig.

You're the first, the last, my everything.
2,5 år

If you need me, call me
No matter where you are
No matter how far
Just call my name
I'll be there in a hurry
You don't have to worry
'Cause baby,
There ain't no mountain high enough
Ain't no valley low enough
Ain't no river wide enough
To keep me from getting to you
- Marvin Gaye

Bästa L & Jag, sleepoverparty i 5-6årsåldern? Nytt sleepoverparty i helgen, nu i 23-24års åldern!


Jag har alltid trott att Governor Andys låt gick "1987 - hon är alltid bäst!", när den egentligen går "19 till 7, hon är alltid bäst". Men eftersom det här inlägget ska handla om mig tycker jag vi kör på det jag trodde han sjöng istället för realiteten.

Vi tar det från början.. -87 kom jag till världen, ganska tidigt på året. Eftersom jag alltid älskat att vinna har jag alltid skrutit om att jag är äldst. T ex trackade jag Danijela, som fyller år i augusti, genom att lära mig att på bosniska säga "Du är inte 18!". Hade massa djur, bland annat en dvärghamster som hette Chip. Linas hette Albin. En gång tänkte vi att de skulle leka med varandra. Det ville inte Chip och Albin... Sen snurrade skolåren förbi ganska fort. Mötte sköna (och märkliga) människor på vägen. Blev kär för första, och andra gången. Flyttade hemifrån, in i en studentkorridor och började på universitet. Träffade fina, fina vänner, som kom att bli mina bästa. Bakade bullar i skurhinkar, bråkade som syskon, trillade på is, tårar föll, och skrattet ljöd, och visslingarna lät över hela Tybble när Sexy back, som bodde i korridoren ovanför, gick ut genom ytterdörren. Jag fick mitt drömjobb. Jag mötte the love of my life och blev sambo på prov. Sen blev vi sambo på riktigt, men det tog emot att flytta ifrån de finaste människorna jag vet, mina korridorstjejer. Fick ett till jobb. Flyttade till Köpenhamn. Blev sambo igen, men nu med Tove och Stina i en lägenhet med stora potential. Skrubbade, målade och flyttade in i en riktigt prinsesslägenhet med högt i tak och vita väggar. Men jag trivdes aldrig, det kändes aldrig som hemma. För hemma är där hjärtat är och mitt hjärta är redan delat och fanns i både Örebro och Skåne. Men inte i Köpenhamn. Flyttade tillbaks till Örebro och den ena delen av hjärtat. Flyttade sen igen, för nytt jobb, och där bor jag nu. Trivs med jobb. Trivs med kärleken. Trivs med allt, utom att Skåne och Örebro är så fasligt långt bort.

Det är jag. I korta drag. Eller som min bror skulle säga: "Var du tvungen att skriva en hel uppsats?".  Ja.

Häromdagen la den röda knappen på Ps telefon av, vilket betydde att när han pratade i telefon kunde han inte lägga på.. Ett par dagar senare la den gröna knappen av. Disaster. Nu kan han inte ringa till någon. Det enda han kan göra är att svara. Min telefon har också börjat kapitulera. Den stänger av sig själv då och då, gärna när man är mitt i ett samtal med någon. Kikar lite på mobiler för tillfället. Nokia X3 Touche and Type ligger bra till. Ser åtminstone fin ut på Elgigantens hemsida. En vit eller en svart. Får drömma vidare ett tag till..

För ca ett år sedan kapitulerade båda våra datorer, samtidigt. Hur lyckas man med det? Varför ska våra tekniska prylar säcka ihop vid precis samma tillfälle?.. Surt.

Engla bloggar om personliga presenter och tipsar om kaninen från MiniFolk. Jag var inte annat än nöjd med den jag gav i present till en av brorsönerna, på dopet.

Bild från Englas Showroom.


Eltons kanin på dopdagen!

Efter att ha varit barnvakt i ca 24 timmar är jag totalt slut som artist. Jag tror inte jag är ensam eftersom P ligger däckad i soffan, och att somna framför en spännande fotbollsmatch tillhör inte vanligheterna.

Pepparkakshjärtan och pepparkakstomtar har vi bakat och därefter 'målat' med rosa och vit kristyr. Vi har busat i snöhögar och ätit tacos med alla dess grönsaker. Och vi har byggt pussel och tittat på nån minut av julkalendern innan vi slocknade efter fyra pixi-böcker i sängen.

Och jag som trodde det skulle vara lätt som en plätt att vara barnvakt.. Trots sömnlösheten var det SÅ värt det. Nu längtar jag ännu mer hem till jul, till alla älskade syskonbarn!

Att ha mål, drömmar. Att säga fel saker vid fel tillfällen, och träffa fel kille, som trots allt känns så rätt. Att inte riktigt veta vart man är på väg, fast man innerst inne vet vart man vill. Att leva livet och känna sig störst, bäst och vackrast. En känsla som kan vända på en sekund, till känslan att vara liten, bortkommen och obetydlig. Att lita på sina vänner, men ibland få ett iskallt uppvaknande att ens bästa vän kanske inte alls var den man trodde. Att älska livet och tro på sig själv, och vilja ha ett självförtroende som inte ens en kunglighet kan förstöra. Att vara tjejen från landsbygden, som inget hellre vill än att verka världsvan och lärd. Att utanpå vara en helt vanlig tjej, som inuti är helt unik.

Jag tror alla kan känna igen sig i en och annan del av Elsa Gustavsson. Jag har läst Elsas Mode och längtar tills jag får nya delen Elsas värld i min hand. Sofi Fahrman vet vad hon gör när hennes penna nuddar pappret.